Allsvenskan omg 2 14/4 Madde och Lussan

 
Efter att Lussan fått på sig transportskydden (som inte var roliga och bemöttes med sparkar) klev vi på transporten som tog oss till Sorunda. Väl framme hade Tilda och Nikita precis hoppat och jag passade på att startanmäla mig innan det blev Elin och Parillos tur. Lussan tyckte det var tråkigt i transporten och bestämde sig för att göra sig hörd med sparkar och promenader i transportens begränsade utrymme.
Efter en timme var det dags att lasta ur och sadla ponnyn som alla trodde skulle bocka och ha sig på tävlingsplatsen, alltså satt en stor röd rosett i hennes svans som varning. 
Våra förväntningar (farhagor) blev ej besannade då Lussan skötte sig hela dagen (på den punkten) utan den minsta tendens till att bocka.
Lerigt och tungt var framridningen på utebanan på grund av lördagens regn vilket ledde till att vi bara skrittade och travade där ute innan vi fick komma in på framhoppningen. I första klassen var det höger varv som gällde vilket jag höll på att glömma bort (pinsamt!). Ett plus till Sorunda för envarvsregeln då vi slapp kaoset som lätt kan uppstå. Något jag lade märke till var att vissa ryttare rider an mot hindret med sina musröster och viskar ett svagt "räcke" 7 meter innan språnget. Hallå! Om ni vill att vi andra ska hålla oss ur vägen ropa högt "hoppning räcke!" för då hör vi och kan lätt manövrera bort våra bromsklossar till ponnys från din anridning. Det ska helst ske innan du rider an på hindret, alltså på långsidan!
 
En trevlig känsla på framhoppningen men vi fick sadla om innan jag skulle in på banan. 
Lussan klev rakt in i ridhuset utan problem när det var vår tur. Vi svängde vänster innan för dörrarna och vips fick vi startsignal. Chockad som jag blev fattade jag galopp och styrde rätt på hindret, vilket var ett misstag. Borde ha slingrat mig runt hinderna som stod tätt och gasat på en långsida innan anridningen för vid andra hindret fick vi 2 stopp och vid det tredje var vi ute. Omstart på det och vi kom runt banan med en rejäl rivning och endast ett stopp. Tumme upp! Hon fick inte sitt tävlingssug som hon får på hemmaplan utan blev nervös och bromsade istället för att tagga till.
 
In i transporten och matdags. Gå banan för lagklassen och snacka med allt roligt folk som jag träffade där. Stötte på en gammal ridläger kompis, en från ULKen och en från USkursen (hon hade transporten bredvid våran).
 
Jag startade som nummer tre av oss i BRS laget som bestod utav Tilda - Nikita, Elin - Parillo och Julia - Sonella + mig och Lussan. Som lag är vi väldigt bra på att stötta och heja på varandra vilket är ett stort plus, men som resultatmessigt denna dag låg vi i botten av tabellen tråkigt nog.
 
Till lagklassen drog jag på mig sporrarna för att få mer tryck i Lussan. Nu var hon mer avslappnad än vad hon var i förklassen och bjöd lite bättre. På framhoppningen blev det inget stopp och känslan var bra inför banan. Too good to be true. Hon började med att inte vilja gå in i ridhuset och vi fick be funktionärerna om hjälp (tack!). Denna gång galopperade jag en långsida innan vi red över mållinjen och vi kom över ettan, och där tog det stopp - 2 gånger på nummer två. Hopp, trean, fyran, fem, sex, sju, ja nu har vi fått in ett flyt bara sista kvar, och stopp! Uteslutna.
 
Hur som helst är jag inte den som går och grubblar över resultatet utan från helgens tävling tar jag med mig en rolig tävling med Lussan, bra känsla i sista klassen och en hejdundrans revanschsugenhet!
Får se ifall jag har turen att hoppa henne ikväll och sedan på tävlingen på söndag.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback