"Tack snälla!"

:D
 
det var inget :)
 

Jag är fortfarande upprymd för att jag gjort en god gärning idag, alldeles nyss. Just nu kanske den personen tänker goda tankar om mig. Om att det är sällan det finns personer som ställer upp - för resten som var där försökte inte agera. 
Som tack fick jag ett hejdundrans vänligt och uppskattande leende och ett härligt "tack snälla". Det känns då som att det jag gjorde (utsätta mig själv för stor risk att skämma ut mig) var värt det. 
 
Det jag nu gjorde var att knacka på på bussrutan till chaffören som var på väg att svänga bort från hållplatsen när en man på alldeles för långt avstånd från chafförens synvinkel sprang för att hinna med bussen. En simpel grej, eller hur?
Helt klart, men det faktum att det bara var jag som reagerade, eller snarare agerade då vi alla såg mannen som kom springandes, får mig att dra slutsatsen att det inte är en självklar "uppoffring" (om ni nu vill kalla det så) att göra. Skulle inte du bli jätteglad och tacksam om någon främmande person höll bussen åt dig? Även om främmlingen själv inte skulle åka med den bussen? Jo det är klart du skulle bli
 
Våga göra en god gärning, både du och den andra kommer bli glada av det. Du slipper dessa "jag borde ha gjort något" "varför sa jag inget" "hoppas det gick bra med henne" osv. 
Våga vara modig. 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback