Lussan och jag 25 april


Oväntat, men ingen lussebulle för mig

Madde - Arda's Green Spot
 

Vänta lite - vadå fick hon inte hoppa Lussan? Det har hon ju gjort nästa varje hoppspecial med undantag för Max. Betyder det att deras karriär tillsammans är slut nu när den precis har börjat? Har hon gett upp på Lussan? Är Lussan halt? Skojjar hon?
Svar: nej, nej och nej.
Jag blev lika shockad som ni är nu. Jag trodde stenhårt på att Lussan skulle stå på lappen bredvid mitt namn, och om inte hennes skulle Max namn funnits där. Icke sa icke! Grynet som jag senast red i slutet av sommarlovet, strax innan vi fick hem Nemo, fick äran att hoppa med oss i specialen. Kan säga att jag blev lite lite pytte besviken för att jag har hoppat en som lyfter på hovarna i flera månader och att sedan återgå till en som springer igenom hinderna (ja Grynet har gjort det med mig) kändes inte lockande.
 
Tänk vad fel man kan ha! Med Grynet igår förstod jag verkligen hur mycket jag har utvecklats tillsammans med Lussan. Nu kunde jag sätta tryck i Grynet utan att behöva rejsa 10 varv i ridhuset, vilket är en grym förbättring då jag tidigare inte satte tryck i ponnyn. Tror vi bara rev 1 bom under hela lektionen och då ingick det även travhopp och räcken!
Banan vi hoppade på slutet var jätterolig då det hände något nytt hela tiden. Mamma filmade mig så film kanske kommer senare, men jag kan inte lova något då det inte spelades in med min mobil. Ska försöka rita den i paint.
 
Här är min paint bild:
- Svart galopp
- Lila trav
 

picasion.com


Vilka ser vi på hoppclinicen ikväll?

Jag och jag antar Emelie också kommer dit ikväll.
Vad jag hittills har lyckats luska fram ska Lussan vara med med Linda på clinicen. Askul att se sin ridlärare rida "min" tävlingsponny.


Hoppa en lussebulle

När jag inte har ridit på länge, speciellt när jag inte ridit lussebullen, får jag en släng av jag-pallar-inte-att-tävla-för-mycket-stress-och-nervositet-jag-passar-bättre-som-funktionär. Den känslan försvinner så fort jag tar ett kliv in i stallet för att hälsa på hästarna.
Som igår efter lektionen kände jag: jag vill tävla, tävla, tävla!
Helt underbart eller hur?

Övningen var en tankeställare vi skulle rida på olika antal galoppsprång mellan tre hinder på medellinjen som hade samma avstånd mellan varandra. Kan inte direkt säga att min insats som pilot var på topp, utan det är något jag måste träna på. Vi växlade mellan 5-5, 5-4 och 4-4. Någon ponny lyckades få 6-5 galoppsprång mellan de tre hinderna.

Sista språnget blev gårdagens bästa och det känns skönt att anridningen mot oxrar inte längre är någon skillnad än mot räcken.

Vi planerade att provlasta Lussan innan tävlingen på Sorunda. Inte roligt att på tävlingsdagen stå med en ponny som vägra ta ett kliv i närheten av transporten. Samt hennes licens måste fixas. Just nu är jag anmäld med Grynet så jag ska påminna min ridlärare om att aktivera Lussans för 2013.


Ta fighten och vinn den

Belle. Belle. Belle. Belle.
 
 
Känslig, lättstressad och osäker var de ord jag förknippade henne med innan lektionen. Ja jag har ridit henne tidigare så jag har inge förutfattade meningar.
Efter lektionen skulle jag hellre säga: osäker, liten bitch och otroligt vacker.
Första halvan av lektionen trodde jag verkligen att hon var lättstressad och försökte ta det lugnt och inte pusha henne för mycket. När vi började med att flytta in bogarna från fyrkanten ville hon inte lyssna och hade hela tiden gått och sölat i sin nästan-trav-som-är-bekväm. Ridläraren, som gillar Belle väldigt mycket och har ridit henne ofta, bad mig då att säga åt henne på skarpen. Hon ska inte få gå i den takt hon vill utan den jag bestämmer. Vips så travade damen på som om hon inte visste annat och tog galoppfattningen klockrent.
Resten av lektionen var asrolig och jag kunde rida med små hjälper efter tillsägelsen och undanflyttningar av bakdelen. Gillar verkligen henne och hoppas att jag kan rida henne fler gånger. Nu vet jag att hon inte är lättstressad eller känslig på ett negativt sätt.
 
 

Torsdagslektion

Valde först för fjärde gången denna termin och valde Lussan före Max. Bra val kände jag när jag satt upp på henne för det blev inga stopp under lektionen och jag hade kontroll över min överkropp som grädden på moset.

När vi värmde upp kände jag i galoppen att något var fel. Hennes bakben kändes väldigt stela/orena, men ridläraren trodde att Lussan hade fått träningsvärk från onsdagen då min hopptränare hade hoppat henne.
Stelheten satt kvar hela lektionen men den blev mindre.

Inte nog med det så gled sadeln fram flera gånger under de 45min vi red. Jag är trött på sadlar som glider fram. De senaste hästarna jag har tävlat så har sadeln åkt fram för att de inte ligger perfekt på hästens rygg.
För några hoppspecialer sedan red jag med Lussans egna sadel och när hon stannade på ett hinder gled den fram på halsen = dåligt anpassad sadel för henne. När det var träningstävling fick jag låna en annan ridskoleponnys sadel (Lollipops) och den satt jättebra. Red med den de två följande hoppassen på henne och ingen tendens till att glida fram. Därför blir jag irriterad på att den på något konstigt sätt inte passade på Lussan igår. Fick sadla om 3 gånger.
Hoppas ridlärarna fixar sadelproblemet fort för det är inte kul om hennes rygg blir paj pga hennes sadel.

Hur som helst hoppade vi studs på böjt spår och skulle byta galopp över ett räcke. Känns som att hoppningen inte är så avancerad i vår grupp.


En Max(ad) lektion

Trodde verkligen att jag skulle få Lussan på lektionen då jag sa förra gången att jag inte ville byta, men istället blev jag glatt överraskad av att det gick bra att hoppa Max som jag inte hoppat (markarbete räknas inte) på ett år. 
 
Försökte verkligen få fram galoppen när vi värmde upp och fick en väldigt bra galopp. Maxs gångarter är jättebekväma att rida, speciellt galoppen som nästan är som storhästgalopp. 
Vi hoppade fram på enstaka hinder och hoppade sedan några linjer med vattenmatta och mur och slutligen en bana. 
Fick jättebra språng och han hade sug mot hinderna. Det var roligt att bryta av Lussanköret med en trygg ponny som Max. Jag behöver inte vara på vakt att han ska stanna vid varje hinder utan kan istället koncentrera mig på att landa i rätt galopp och fokusera på min egna position över hästen. 
Fick trevlig feedback om att det här var den bästa gången på länge som min ridlärare sett honom på länge och att det kanske är honom jag ska tävla (haha). 
 
 

Snabbuppdatering

Ingen Lussan idag utan istället blev det Max. Kan säga att det gick kalas bra och att mina kakor blev uppskattade. Berättar mer imorgon. 
 
Här ser vi Emelie och Max på en hopptävling förra året. 

Från hoppspecialen 19/2

Som ni ser så är mina ridbyxor smutsiga pga avramlingen tidigare under lektionen. Fastnade med foten i stigbygeln (har aldrig hänt tidigare) men som tur var stod min ridlärare precis bredvid och kunde bromsa Lussan innan hon satte fart i galopp ifrån mig. Trots att jag inte släpades i 10000 meter fick jag med mig sand i byxorna. Mysigt var det att rida med hela ridhusbotten i 30 minuter till.

Special treatment for a special boy

Hoppningen på Lussan i tisdags var som förväntat utan bjudningen hon hade på tävlingen. Vi stannade på ett hinder så att jag blir tvungen att bjuda på tårta nästa gång!
Över lag var denna träning den bästa på grund av att jag kände ingen osäkerhet mot hinderna som jag tidigare har gjort. Vi fick in ett jättebra språng på en oxen där hon använde sig av ryggen ordentligt. Det kändes som att hon försvann under mig, haha. 
I början blev jag trött väldigt fort och red verkligen skitdåligt i ena övningen där vi skulle hoppa tre hinder på en volt där alla hinder kom efter varandra på en halvcirkel. Men det blev inte stopp där utan Lussan kämpade sig vidare trots att piloten klantade sig. 

Gamla godingar kan bäst

Long time no see, Mr Grey.
Önskar att han var yngre och inte lika feg som han är idag, då hade han lugnt varit min favoritponny i dressyr. För han kan! Jag hoppas han går med fler torsdagar för jag kan lära mig massor på en läromästare. Fick fram en bra trav mot slutet och det kändes verkligen bra.
 
 

Sprattelgubbe

Torsdag - dressyr
Vi var totalt bara fem stycken i ridgruppen vilket är en lyx och en fördel med P5. Är aldrig full grupp så att säga.
Jag och Symfonie dansade graciöst genom dressyrpasset och gjorde vilken övning som helst med lätthet och luft i steget.
Om jag verkligen hade trott det hade jag levt i en lögn för inget dansaden för oss utan mer lite hurtigt tog vi oss fram i ridhuset med en del hopp och kick när det blev jobbigt och en del titta-vi-kan steg när vi båda samarbetade.
 
Jag red utan spö eftersom mitt är begravt i snöhögen utanför ridhuset så när jag behövde klatchsa till honom la jag handen på hans rumpa. Hans svar var "bitch slap your own as please" och stuts-kickade i luften haha.
 
Symfonie är otroligt oliksidig. Vänster sida är stark och vill inte böja igenom, medan i höger sida är han som en makaron och skjuter ut bogen. Han skulle behöva ridas igenom av ridlärarna varje vecka (om det ens räcker) för att bli av med det värsta.
 
Jag tycker han är en rolig prick då han är känslig = jag kan fila på det finstilta, som i galoppfattningarna behöver jag bara be honom snällt en gång, inte säga till två. 
 
BTW, Lisa är en riktigt bra ridlärare och hon är rolig att rida för! (y)

Sk(r)äckblandadförtjusning

Inte så oväntat att jag fick hoppa på denna partloppa. Hoppspecialen bjöd på böjda spår, stopp, ridning på halsen, tävlingsplaner och jockeyläder - allt inom loppet av 45 minuter. 
Böjda spår syftar på övningarna vi gjorde. Volt efter volt med en inte så taggad ponny som förra gången, vilket innebar endel avbrott och stopp.
Stoppen kommer alltid efter långsträckor, på oxrar eller inför kombinationer (alltså de typiska ställena). Jag rider an på hinderna med skräckblandadförtjusning med kunskapen om att hon kan hoppa bara jag vill det till 100%. Det händer ibland att den tanken fladdrar iväg och de där 100% sjunker ner till 70% på grund av tidigare stopp och då tar hon tillfället i akt och bromsar innan hindret. Vi fick nog totalt sätt bättre språng förra lektionen, MEN igår var jag modigare och vågade rida in i det sista istället för att vänta på vad hon ska välja. Nästa gång siktar jag på att ta kontroll på rodret under hela passet. Jag vet att jag kan!
Ridning på halsen innebar att vid ett stopp gled inte bara jag fram, utan även sadel! Tydligen har sadelutprovarna som nyss varit där i stallet gjort ett dåligt jobb då en sådan sak inte ska kunna hända. Alltså var sadeln för bred framtill.
Tävlingsplaner smides och jag ska anmäla mig till Pay&Jumpen imorgon (om jag kommer ihåg) och försöka komma runt en runda med Lussan. "Vågar du tävla henne i vår?" - jag kan ju alltid försöka.
Jockeyläder avslutades lektionen med då vi stoppade våra fötter i stigläderna istället för stigbyglarna. Ponnyerna fick trava av medan vi ryttare kämpade med att ha rumpan upp i vädret.

Review

Torsdag
Hur gick hopplektionen efter att jag nästan blivit inlåst? Inte nog med det när jag skulle sadla Daisy var boxen helt plötsligt tom! Hade jag glömt att stänga boxdörren, for genom mina tankar, men det visade sig att en stallkompis hade släppt ut henne i hagen tillsammans med Daisys hagkompis.
 
Den här dagen var hon inte sig själv, eller så kanske det var precis vad hon var men hennes bitchiga sida trädde fram lite för mycket. Att sammarbeta stod inte på hennes att göra lista och framridningen kan beskrivas som en plankgång - inte rolig. Huvudmålet av lektionen var som tur var hoppning och då visade hon sin talang och hoppade som en klocka. Jag blev lite paff att sitta på en häst som bara hoppar och letar hinder att min ridning över hindret blev passiv i början, men sen hängde jag med över sprången. Det är alltid roligt att rida en pigg och glad ponny för då blir allt roligt oavsätt hur lektionen går. Hon blev till och med lite busig, den damen.
 
 
Daisy till höger

Gunghäst

På något mystiskt sätt fick jag välja först i torsdags (igen) och tog Grynet även fast jag bör rida någon annan. Som Emelie skrev var Bettan tillbaka! Hon är min favorit att rida för på botkyrka, alltid roliga och lärorika övningar där hästarna (och vi ryttare) blir tvugna att rida. Det var lite bommar inblandade där alla ben skulle lyftas över dem så att det blir studsigt i stegen. Efter några kliva-på-bommarna-istället-för-över-bommarna lyckades vi också få till studsen. En härlig känsla, speciellt på Grynet som aldrig får något schvung i kroppen. 
 
Här har vi Calle.
 
 
 
 
 
 
 

No 9

Torsdag
Bestod av allt ifrån att jag råkade stänga av mitt alarm i sömnen, ett besök till Heron City och en timmes läsning i Tumba Centrum. För att inte glömma en ridlektion med Ta-Inget-Skit-Ponnyn. 
 
Josse i luckan (där vi har upprop) bad mig välja ett nummer mellan 1-12 och självklart valde jag 9. Mitt lyckonummer som jag kan förknippa många bra saker med, som att jag fick välja först och min bästis Elin tvåa. High five!
Ridläraren som guppen har nu har jag inte ridit för tidigare med hon var bra, gav kanske inte så mycket kritik MEN hon berättade hur hästarna hade varit under dagen och vad vi behövde tänka på! Det var något nytt för mig, väldigt roligt med en ridlärare som lägger märke till och bryr sig om hästarnas dagliga form. Grynet hade tydligen varit stel i höger sida tex.
 
Grynet och jag kämpade med att hålla galoppen och samtidigt trycka in bakbenen under hennes bruna mage. Vilket inte är lätt enligt mig. Jag föredrar att trava på henne då hennes trav är lättare att påverka och nu de senaste gångerna har hon travat på väldigt trevligt med en bra takt. Ibland klarar hon av att till och med öka lite grann. Ridningen på henne för min del är mycket aktivering (vilket jag måste blir mer effektiv på) och att vara konsekvent, men samtidigt inte tjata utan renodla hjälperna (okej det lät som ridningen som ska utövas på alla hästar, men om jag säger så här att på henne ska det vara mer extremt).
 
Calle från Gotland

Tuffa Madde har tagit en paus

Tisdag
Hoppspecialens invigning av året som började med lite strul om det var jag som skulle rida, min syster eller en annan Nicole och som slutade med en lyckad lektion. (Alltså var det jag som fick hoppa). 
Lussan och jag kommer bra överens. Det är en ponny jag gillar att rida på träning då det krävs att jag rider henne annars stannar hon på hinderna och blir lååång i kroppen. Tävla henne har jag aldrig gjort och jag vet inte om jag vill göra det heller, hon har tydligen sparkat en annan ponny på framridningen pga av att hon blev lite väl laddad.
 
För er som inte känner till D-ponnyn Lussan så har hon en spinkig kropp med långa bakben = jobbigt att sätta dem under sig för att få till någon form av samling. Hoppa kan hon men om hon kommer i fullt fräs mot ett lite högre hinder (för henne räknas 80cm) säger det tvärstopp. Man kan säga att hon inte är en riktig ponny-ponny som hoppar allt bara ryttaren visar vägen och vågar trycka på med ett par ponnyskänklar.
 
Huvudövningen var att hoppa ett hinder, svänga, hoppa nästa, lägga volt, skarp sväng mot sista hindret. Det är verkligen roligt då det händer saker hela tiden och inga långa galoppsträckor som brukar förstöra rytmen. 
I ena volten, då hon har långa bakben, ville hon inte trampa på och bröt av istället. En snärt på baken och vips började ponnyn studsa och ha sig - vår ridlärare bara garvade för det såg så roligt ut. Att parera studsar och kikar har jag inga problem med (tydligen) för det var bara att vinkla Lussans huvud och vänta ut. Men jag har blivit fegare av mig när det gäller att lägga på spöt och hästen bockar pga det. Det är jobbigt för hästarna som gör sådant brukar vara de jag gillar och de blir fina när man väl fått igenom dem. Hur som helt kommer rädslan för det att släppa, BRS ridlärare är tuffa och jag vill ta mig igenom det och bli mitt tuffa jag igen. Inte vara en tant. Det har varit för mycket dressyr under året och för lite hoppning, haha.
 
 

Ta ingen skit!

Red Grynet igår kväll i dressyrspecialen. Fina tjejen har inte satt sig på bakbenen på länge (om ens någonsin) därav kändes det inte alls lika klockrent som förra gången jag red henne. Det var första dagen på hoppkursen under sommarlovet. Då satte vi alla distanser och det gick att länga/korta galoppen och hon galopperade ordentligt som hon ska göra. Bästa ridpasset tillsammans! 
Igår fick jag varkligen rida i galoppen. Nosen skulle upp och hon skulle samla (ja mer minska) och bibehålla galoppen på en och samma gång. Jobbigt sa hon och bröt av. Där måste jag bli snabbare i mina hjälper att hålla igång henne. 
Traven hade jag ett helt annat tänk än tidigare, eller rättare sagt jag använde mig utav det som jag måste göra: tempoväxlingar - aktivera hennes bakben! Skillnad på traven blev det hon fick en ärligare bjudning och tog mer stöd i handen. När jag bad henne att öka gjorde hon det, inga Captiano ökningar utan att hon reagerade direkt och ökade!
Birgitta sa att jag gärna får fortsätta rida henne mer. Såklart jag vill det, hon är ju min favorit.
Eftersom hennes kropp är så lång medan hennes ben är korta så har hon svårt att sätta sig på dem och blir därav framtung. Hon behöver träna upp det för då håller hon längre, får bättre steg/takt och hoppar bättre.
 
Här galopperar hon fint, vilket vi inte gjorde igår.
 

Rida rida ranka, hästen heter planka

Här är de ända ridbilder jag har på Nemo. Enjoy, för de är oskarpa och vanskapta men med väldens bästa motiv. Ifrån lördags:
 

Hoppkurs dag 2 - Lucien

Andra (och sista) dagen på hoppkursen i stallet var i fredags. Jag och min syster åkte buss till stallet och gick direkt till ponnyhagen istället för att gå upp till stallet. I hagen hälsade vi på alla ponnyer och fångade in Saga som inte ville följa med oss in första dagen. Vi hade tagit med oss ett grimskaft på bussen och hon hade redan grimman mpå sig så vi knäppte fast henne och lät henne beta medan jag ringde till ridläraren och sa att vi hade fångat henne. En stund senare kom Edwina ner till hagen och fångade Mr Bean som följde med oss upp till stallet.
 
Eftersom Grynet varit skadad under VT har hon inte hoppat något = jag fick ta en annan häst denna dag då vi skulle hoppa ordentligt. Först var jag lite skeptisk mot Lucien hon brukar kunna rusa mot hinderna och sedan stanna. Fast redan vid uppvärmingen kändes hon bättre än alla andra gånger jag ridit henne. 
Vi började med att hoppa fram på ett räcke och sedan göra halt på rakt spår, det gick bra. Sedan skulle vi svänga höger mot väggen efter hindret och gasa på längs långsidan, nemas problemas. Vi hoppade lite linjer med muren och någon oxer. Även en S-båge med räcke-oxer-räcke. På slutet hoppade vi en bana med 8 språng som gick jättebra. Först några stopp då jag antingen hade dålig galopp eller att jag släppte iväg henne innan hinderna, sedan en klockren bjudning till hinderna och jag fick känslan att jag kunde lita på henne. Känslan var så stark att jag ville ut och tävla på henne, hahah, undra hur det hade gått?
 
Passet gick så bra för att jag inte lät henne rusa mot hinderna utan hon skulle vänta, och jag var tvungen att vara klar mot hinderna - inte hålla på att ändra något i det sista. Jag fick en aha-upplevelse av att jag verkligen tagit åt mig av vad Anna W under ridlägret sagt åt mig och de andra i min ridgrupp när vi hoppade, såklart också vad min ridlärare här hemma sagt. Allting kändes så positivt och jag kände att jag verkligen fått ut något utav ridlägret och min ridning under vårterminen! Underbart.
 


Tidigare inlägg